Husqvarna / CG 1900 trycke och säkring

Är trycket och säkringen på en 1900:a verkligen så dåligt som det sägs? Och vad är det som får den att skjuta vådaskott?

Se vår video om 1900:ans trycke på YouTube:

1900:an är en studsarkonstruktion som har tjänat svenska jägare både länge och väl, och i alla fall på 70-talet så var det tveklöst den absolut vanligaste modellen ute i våra skogar. På alla sätt och vis en mycket lyckad design, men om man använder en 1900:a idag så finns det ett par saker som är bra att veta om och ha i åtanke. Det man oftast hör om 1900:an så är det att den har ett osäkert trycke och säkring, i den här artikeln går vi igenom hur trycket och säkringen på en 1900:a är konstruerat och vad man själv kan göra för att kontrollera skicket på sitt trycke och säkring.  

Ifrån Carl Gustafs broschyr, bland annat sprängskiss på trycket samt hur man justerar det.

Tyvärr har det avlossats en del vådaskott med 1900:or genom åren. Inte nödvändigtvis för att designen är otillräcklig, utan framför allt på grund av den mycket flitiga användningen. Säkringen har dock en fundamental svaghet, som enbart framträder med slitage.  

När 1900:an kom så var det på alla sätt och vis en modern konstruktion, och tycket är mycket riktigt ett inneslutet i ett avtryckarhus, vilket betyder att alla komponenter är inneslutna i en enhet som sedan fästs på undersidan av lådan. Nästan samtliga moderna konstruktioner använder sig av ett denna design, vilket även enkelt tillåter byte av trycke, utan att behöva passa in några av delarna.  

Trycket på en 1900:a fungerar på följande vis:  

När slagstiftet trycks framåt mot upphaket så sätter det press på avtryckarstången, vilken pressas nedåt. Den nedre anläggningsytan på avtryckarstången möter då anläggningsytan på avtryckaren och låses fast. När mekanismen är uppspänd och osäkrad så är det alltså enbart avtryckaren som hindrar slagstiftet från att röra sig framåt. När skytten trycker avtryckaren bakåt så tvingar han den nedre anläggningsytan framåt och när brytpunkten passeras kan avtryckarstången röra sig fritt nedåt, varpå mekanismen släpper fram slagstiftet och avfyrar.  

Den justerarbara avtryckarfjädern sitter i bakre delen av trycket och justeras ovanifrån när slutstycket är urtaget. Fjäderkraften bestämmer hur mycket kraft som måste läggas på avtryckaren för att den ska kunna flytta på sig, och det är så tryckesvikten justeras. Ju mer fjäderkraft som arbetar emot skyttens finger, desto tyngre blir trycket.  

Trycket i uppspänt läge. Avtryckarstången pressas ned av slagfjädern och låser sig mot avtryckaren.

Med säkringen aktiverad. Tappen är en del av säkringstangenten och åker bakåt för att låsa avtryckarstången i övre läget. Så här kan studsaren inte avfyra.

Säkringen fungerar så att när säkringstangenten förs bakåt så tvingar en liten tapp på själva säkringen avtryckarstången uppåt och låser den i ett övre läge. Det omöjliggör inte bara att slagstiftet kan föras framåt, utan det avlastar även avtryckaren, eftersom avtrycken blir friliggande när avtryckarstången tvingas uppåt. I säkrat läge så kan en 1900: alltså inte avfyra. Gott nog så långt.  

Den här konstruktionen har dock en grundläggande svaghet, och det är att tappen som låser avtryckarstången mjukare än själva avtryckarstången.

Det betyder att tappen nöts ned en mikroskopisk mängd var gång säkringen används. Det resulterar i att avlastningen blir mindre och mindre med ökat slitage. Till slut så fungerar inte avlastningen längre och då ligger anläggningsytan på avtryckarstången emot avtryckaren även när mekanismen är säkrad. Det betyder att avtryckaren nu kan fastna i avfyrningsläget när säkringen ligger på.  

Tappen slits ned och avlastningen blir mindre och mindre med åren.

Då finns det inte längre något som hindrar avtryckarstången från att åka ned och släppa fram slagstiftet när man osäkrar och flyttar tappen framåt igen. Det är därför 1900:an kan släppa iväg ett vådaskott när man osäkrar. För den förste eller andre ägaren torde detta inte bli ett problem, men nu när gevären har upp emot 60 års användande bakom sig så blir detta problem mer och mer påtagligt.  

Om avlastningen är för liten och skytten drar i avtryckaren i säkrat läge så kan den åka förbi upphaket och låsa sig i avfyrningsläget. Mycket farligt då det nu smäller när man osäkrar!

Redan 1967, i den utvärdering som Gevärsfaktoriet gjorde på det då kallade ”nytt mekanismsystem m/HVA” beskrivs denna konstruktion som suspekt och det skrivs att ”dock synes säkringsanordningen vara alltför klent utformad för en mekanism för sportskyttebruk. Det uppspända och säkrade tändstiftet hänger på en 3mm bred tapp, vilken synes alltför svag.”  

Trots detta uppdaterade Gevärsfaktoriet (Carl Gustaf) inte designen och trycket på produktionsgevären och en CG1900 har i princip samma trycke som en Husqvarna. Utländska 1900:or använder samma design.  

Men vad kan man själv göra för att kontrollera om ens 1900:a trycke har dessa problem?  

Det enklaste sättet är att kolla på hur mycket trycket avlastas när man säkrar och det gör man genom att titta på slagstiftet genom det bakre ’vittneshålet’ i styrhylsan. När mekanismen är uppspänd så kan man tydligt se slagfitet och även se hur mycket det rör sig när man säkrar. Om man ser slagstiftet röra sig vid säkring så kan man vara säker på att avlastningen sker korrekt eftersom slagstiftet skall tvingas bakåt en viss bit vid avlastning.  

Om slagstiftet märktbart rör sig när man säkrar så fungerar avlastningen.

Om slagstiftet inte rör sig alls, eller knappt alls, så betyder det att avlastningen är klen och att det finns en risk för att avtryckaren ligger emot avtryckarstången, även när mekanismen är säkrad.  

Man kan även känna på avtrycken i säkrat läge (givetvis utan patroner i vapnet), och om avtryckaren då kärvar eller inte alltid går framåt av sig självt så borde man definitivt kontakta en vapensmed för en översyn!  

Slutligen kan säga att det inte är något egentligt fel på 1900:ans trycke och säkring, det är en väldigt enkel och funktionsduglig konstruktion, som tillät Husqvarna att ge jägarna ett riktigt bra trycke till en låg kostnad. Men designen har en fundamental svaghet som endast framkommer när delarna börjar bli slitna efter många års användning. Om man 1967 hade insett hur omåttligt populär 1900:an skulle bli och hur länge dessa gevär skulle tjäna svenska jägare hade man förmodligen designat trycket något annorlunda.  

Jag hoppas att detta kan vara till hjälp och förhindra att vidare vådaskott med 1900:an sker.