Weatherby Mark V - 270 Weatherby
- Erik Wallén
- 31 okt.
- 4 min läsning
Uppdaterat: för 6 dagar sedan
Inte ett spett för svenska bönder...
En vapentillverkare som alltid har gått sin egen väg är amerikanska Weatherby. Både i form av ett stort utbud av egna och unika patroner och sin lite smått unika studsare Mark V. Målet för Weatherby har alltid varit att få ut högsta möjliga fart ur varje kaliber, och hög fart kommer alltid till priset av högre tryck och mer rekyl. För att säkerhetsställa att det fanns ett gevär som klarade av att skjuta hans patroner designade Roy Weatherby Mark V:an, som än idag som står sig som en av de starkaste gevärsmekanismerna på marknaden.
Mark V baserades inte på någon tidigare mekanism utan var istället en helt ny design. De första Weatherbystudsarna byggdes på m98 lås ifrån FN, men Roy var orolig att detta lås inte var starkt nog att hantera hans kraftigaste patroner. Den svaghet som oroade Weatherby mest är vad som händer vid hylsbrott under avfyrning. På grund av den kontrollerade matningen är inte slutstyckshuvudet på en m98:a helt omslutet när mekanismen är låst, och det kan potentiellt leda till att krutgaser letar sig bakåt om en hylsa skulle brista. Något som inte är helt omöjligt med en Weatherbypatron då dessa ofta sliter ut sina hylsor ganska fort, vilket i förlängningen kan leda till att hylsbotten separerar.

En gedigen mekanism
För att komma till bukt med problemet är Mark V:ans slutstycke designad så att hylsbotten är helt omsluten när mekanismen är låst. Denna design tillåter dock inte kontrollerad matning utan Mark V använder så kallad ”push-feed”, likt med de flesta andra moderna gevär. Vidare så är slutstycket ihåligt och har 3 stycken hål för att tillåta att krutgaser skjuter ut åt sidan innan dom kan nå fram till skytten. Resultatet är en av de säkraste mekanismerna när det kommer till att skydda skytten vid brusten hylsa eller perforerad tändhatt.

Magnumvarianten av Mark V har 9 stycken låsklackar och dessa är frästa ur samma metallbit som slutstycket. Det är därför som slutstyckskroppen och låsklackarna håller samma höjd, hellre än att svetsa på låsklackarna efteråt så valde Weatherby en design där hela slutstyckskroppen inklusive låsklackar är frästa ur en solid bit. Det betyder också att slutstycket tenderar att löpa väldigt mjukt då varje individuell låsklack är relativt liten och därför upplevs motståndet under repetering lättare jämfört med mekanismer som har 2 större låsklackar. Låsklackarna sitter i 3 grupper om 3 vilket tillåter en 60 gradig öppningsvinkel.
Säkringen utgörs av en väldigt gedigen flagga monterad direkt på slutstycket och i säkrat läge låser den både slutstycket och slagstiftet fysiskt. Eftersom säkringsflaggan är så pass stor är det lätt att med en snabb koll avgöra om geväret är säkrat både av skytten och andra, något som uppskattas på gemensamhetsjakter. Dock är det inte möjligt att plundra i säkert läget, vilket ter sig lite gammalmodigt idag. Låshylsan hindras även från att rotera av en liten spärr, vilket förhindrar att den gängar ur sig under repetering.
Trycktesterna som utfördes på Mark V finns väl dokumenterade men kan summeras som mycket robusta, då övertrycksladdningar upp till 100,000 psi provades utan mekaniskt haveri. Det är att jämföra med ungefär 65,000 psi som utgör den övre gränsen för vanliga laddningar. Tester med en kula halvvägs genom loppet utfördes också och medans det resulterande övertrycket (på väl över 200,000 psi) utökande både pipdiametern och headspace så höll mekanismen ihop utan katastrofalt haveri.
Att Mark V:an är en av de starkaste mekanismerna på marknaden är inte en överdrift, och vill man ge sig på en av de riktigt stora Weatherby-patronerna så är en Mark V definitivt att rekommendera.
Kalibern & pipa
Just den här studsaren är kamrad i den lite ovanliga kalibern 270 Weatherby Magnum. Den utgörs av en 300H&H hylsa som har blivit kortad till samma längd som en 30-06 och sedan krympt till kaliber 277. Krutvikten brukar ligga på runt 65 grains långsamt krut, oftast MRP eller N165, som tillsammans med den 66cm långa pipan ger bra fart. Weatherby tar stor stolthet i sina patronlägen och just patronlägets ytfinish och passform sägs vara en av hemligheterna bakom varför man sällan upplever kärvande hylsor i en Mark V.

Vanliga jaktladdningar utgörs av 130-150 grains kulor som skickas iväg mycket fort. Maxfarterna ligger någonstans runt 1,020m/s för en 130:a och 950m/s för en 150:a. Med dagens sänkta krav på klass 1 för kopparkulor så är en 130gr kopparkula i över tusen meter per sekund ett attraktivt alternativ för den som gillar fart på sina piller.
Jämfört med andra 270 kalibrar så ligger 270 Weatherby helt klart över 270 Winchester, som var den största konkurrenten när Weatherbyn lanserades 1943. Jämfört med modernare patroner så tillåter 270 Weatherby ungefär samma farter som t.ex. 7mm Rem Mag och 270 WSM. Även om de modernaste 270 patronerna har något högre teoretisk maxfart.
Weatherby - dåtidens Blaser
Lite raljant kan man säga att Weatherby var Blaser innan Apple blev Apple. På 50 och 60-talen höll Weatherby samma rykte som Blaser har idag – ett gevär för aristokrater, finsmakare och kändisar. Med andra ord inte alls ett hederligt järnspett för älgjagandes svenska bönder. Men tiderna förändras och en modern Mark V kostar inte mycket mer än en Tikka T3 och är betydligt billigare än de flesta Sakos, för att inte tala om Blaser. Konstruktionen, även om den är robust och säker, är lite gammalmodig då mekanismen är ganska stor, lite skramlig och inte tillåter plundring i säkrat läge. Kolvarna brukar dock kännas smidiga och moderna än idag.

Så varför skaffar man sig då en Weatherby Mark V? Vill man prova en Weatherbypatron så är Mark V ofta det enda, och förmodligen det bästa, alternativet. En inbiten handladdare ges stora möjligheter att laborera men kan också känns sig säker på att mekanismen håller ihop. Det finns relativt gott om eftermarknadsdelar såsom kolvar, montage och trycken att välja på. Gillar man tanken på att ligga på topp när det kommer till fart och anslagsenergi så är Weatherby svårslaget.
Sannerligen intressant för den som vill utforska var gränsen för det möjliga möter gränsen för det rimliga.



Kommentarer